Har sedan ett tag haft en annan blogg, onödigt värre, men tänkte att jag skulle se vilken jag trivdes bäst med. Det blev så att den jag tyckte bäst om är den jag kommer använda mest. Tyvärr inte denna, även om denna har vissa fördelar som inte den andra har, men den har sina fördelar. Så brukar det vara och även så i detta fall. Jag tackar därför för denna tid här och ber alla som läser att gå till den nuvarande bloggen på följande adress:

Bilder hittar ni som vanligt på... 

http://silverputs.bilddagboken.se

/Nicole 

Strax ska jag duscha, eftersom jag ska till jobbet om två timmar. Sedan jag kom hem från mormor har jag strukit min skjorta och gjort snygga pressveck på mina byxor. Dessutom har jag efter många tappra försök äntligen lyckats med att knyta en slipsknut! Beskrivningar på halva och hela Windsorknutar fanns det mer än gott om när man sökte på google men det var dock ont om en beskrivning som man förstod. Men till slut! Skam den som ger sig.

Denna helg fick jag samma tjänst bägge dagarna, eller nätterna kanske man ska säga. Hässelby gård hela natten. Gäsp.

Jag ska ta körkort snart, men jag kommer mig aldrig för att ta reda på var, priser och ja, allt tjafs. Jag undviker det nästan eftersom jag är rädd för att köra, hur sjutton ska jag kunna rubba en sån där stor låda?! Om det är halt? På en smal bro... när jag var liten vågade jag inte ens cykla över Tranebergsbron! Jag var livrädd för den bron. Idag vågar jag ju cykla där, men köra bil... jag vet inte.

Men idag gick en sak upp för mig när jag färdades i en taxi över Västerbron. Jag tänkte först "hur i hela friden ska jag våga köra en sån här över den här höga bron? Nu är jag ju trygg när han, taxichaffören kör..." och så tänkte jag efter en stund. Varför var jag trygg? Okej, han hade säkert haft körkort i fler år än jag levt, men ändå, jag litar alltså mer på en okänd person än på mig själv? Skulle inte jag kunna hålla min bil i en fil på en hög bro? Om han kan det så kan väl jag.

Hur som helst, jag hatar vardagspsykologi. Tråkigt. Jag glömde glassen bredvid strykjärnet i köket. När jag ätit glassen blev jag kall. Så jag drack te, eller jag dricker det just nu. Det var för varmt. Kan inte med te om det är för varmt.

Ser ut över gården där de en gång i tiden tänkte bygga ett sjuvåningshus, men där står nu gamla träd tack vare en politiker i ett hus bredvid. De där träden har växt sig stora, så stora att de skymmer nätt och jämt hela sjön. Om man fällde träden och inte byggde något sjuvåningshus där skulle vi ha en stor vy ut över Mälaren. Det är nästan lite synd att träden är där. Fast nu i skymningen gör de gröna bladverken sig så vackert mot den rosaskimmrande himmelen.

Nu kanske man ska sätta lite fart. Jag borde ta med mig något att äta, men varför? Jag äter sällan efter två på natten. Mat eller annat smakar ingenting på nätterna. Jag läste förresten att det händer något med smaklökarna när man är högt uppe i luften så att man inte känner smak lika bra. Det kanske förklarar varför alla avskyr flygplansmaten?

 Min slips ligger på bordet här... jag vågar inte röra den, knuten kanske går upp och då kommer jag svära min tunga svart.

Ses i tunnelbanan. /Nicole

Nu har jag flyttat mig från solen, jag vill inte ha datorn i solen. Men om jag vill sitta i solen, som nyss då jag satt och läste Edelfeldt på balkongen, då kom regnet och solen drog molnen över sig. Nu ramlar snart datorn av bordet om inte solen slutar smyga sig längre in över matbordet.

I lördags hade jag min första egna tjänst som spx, en IN-tjänst på Sankt Eriksplan norra. In betyder att man stänger. Klockan tio i fyra på morgonen stängde jag. Det var ändå en rätt lugn kväll måste jag säga. Det enda som hände var att jag hade otroligt tråkigt vid halv två tiden. Så det gjorde faktiskt ingenting att de flesta "påverkade" killarna roade sig med att trycka på nödstopp i rulltrappan hela tiden. Då fick jag ju något att göra. Dvs, gå ut och starta om rulltrappan.

Men ingen var för full och inte som Paul beskrev en för berusad person "om man ser någon sicksacka mellan väggarna mot spärrlinjen kan man räkna med att personen inte kommer kunna passera spärrlinjen, men om han/hon försöker så kontakta hjälp".

Grannarna under har fått för sig att knacka ut hela sitt parkettgolv! De har nog, precis som vi, fiskbensmönstrad ekparkett och vad ska de ersätta det med undrar jag. Säkert furu. Dummt. Men i vilket fall har de kanckat ut bit för bit i snart tre dagar!

Jaha, nu flyttade solen på sig och lyser rätt in i datorn. På tv är det mannen med andarna igen. Trams som gör mig hungrig. Hm... kyckling idag? eller jag var sugen på lax...

/Nicole

Ja, så var den kursen över. Nu är jag så kallad utbildad spärrexpeditör. Ska jobba redan ikväll men blev ledig i morgon. De ringde från PLE och sa att de "gjort" fel när de gav mig tjänst även på söndagen. Den tjänsten hade jag föredragit för den här, dock var det mycket att springa runt.

Fick min bärbara dator igår. Så nu kan jag sitta här, på balkongen och skriva blogg. Lite mer inspirerande kanske. Solen står högt på himlen och det är ganska varmt idag. Den här sommaren har nästan enbart varit kall. Skönt i och för sig att den inte varit för varm heller, jag hade nog svettats ihjäl i min uniform då!

Kursen var faktiskt kul. Jag lärde mig mycket ingtressant och visst, att lära sig SL:s taxa är väl inte värdens roligaste, kanske... men det gick att få in - ändå! Två prov inom loppet av tre dagar och jag hade två fel på bägge proven. Klart godkänd och sådär lagom bra som jag vill vara. Inte för bra,  inte underkänd.

Dagens bästa rubrik i tidningen får väl ändå bli "Pygméer fick bo på djurpark".

Därmed avslutar jag dagens blogg. /Nicole

Lugnet före stormen. I morgon ska jag upp tidigt, iväg på kurs eftersom jag ska börja jobba som spärrvaktsexpeditör. Det är inte så dummt som det låter! Bra timlön och verkar ganska kul. Udda tider och det stör inte mig.

Kursen är på två veckor och det är teoridagar från 08.00 - 17.00 Det är väl ändå ganska intensivt men är nog genomlidbart. Bättre än engelskalektionerna säkert.

Jag vet att jag är lite elak när jag pratar om det där med Kjells engelska. Men jag stod inte ut! Inte på grund av honom, nej, allt annat... klassrummet, tiden, ämnet som sådant. Men fy usch! Jag har inte riktigt förståt att jag faktiskt slipper engelskan nästa år! Helt underbart! Ett helt år på Södra kvar och ingen engelska.

Tänk ändå, ibland har man lite tur. Nu har jag ju vetat om detta i två år redan och suktat enormt efter trean just därför, men å andra sidan har engelskan haft sin lilla charm den också.

Jag hatade tyskan i min förra skola, den var bedrövlig, dock inte språket, jag älskar ju tyska, det var heller inget fel på min lärare Christina, men jag la krut på annat. Dvs allt annat utom tyskan. Hade MVG i 12 ämnen VG i resten men G i tyska.  Däremot fick jag äta upp det där med att jag avskydde lektionerna. På avslutningsdagen stod Christina och grät i korridoren och pep fram något som inte gick att höra när jag och Sofie gav henne en röd nejlika. Plötsligt hör jag mig själv säga "vet du om en sak, jag kommer att sakna tyskalektionerna allra mest när jag nu slutar här!" Då kom tårarna igen på Christina och jag hade svårt att hålla emot.

Det var ju sant också. Även om jag saknar det andra med. Jag borde hälsa på där oftare...

I dag när jag drack en coca cola, såg jag att man fick gratis nedladdningar på itunes. Jag hade tre flaskor hemma och tänkte "så kul, då slipper jag gå ut och köpa de där låtarna som ändå bara finns i Tyskland!". Men fan, jag hade hellre åkt till tyskland än att krångla med det där...

Först registrerade jag mig på coke.se. Sedan höll jag på att bli galen på deras sida som de smyckat ut med på tok för mycket flashgrafik, så fort man gick vidare in på sidor där så kom det någon figur med långa ben gående på skärmen! När jag äntligen lyckats få in alla mina korkkorder var det dags att logga in på itunes.

Nu var det så att man skulle få ytterligare en kod per kod som fanns i korken. Jaha. Så jag fick det. Öppnade itunes och var tvungen att uppdatera programmet. Fick starta om hela datorn och logga in på nytt på coke.se när datorn startat upp. Figurerna med långa ben sprang marathon på min skärm. Så till en mindre förvåning var jag tvungen att registrera mig på itunes onlineshop också. Jag hittade ganska snabbt låtar jag ville ha och laddade ner. Tänkte att nu är jag klar, men det tog mig 45 minuter.

Skulle lägga in mina låtar i winamp, men då vill det inte fungera. Vad nu då?! In i itunes igen och inser att filerna är skyddade. Javisst. Så jag stoppade in en cd i datorn. Fick bränna ner filerna på den och sedan fick jag helt enkelt rippa filerna åter in i datorn igen, nu i mp3-format. Så skyddade var dem! ha! Vem är den jubelidiot som "skyddat" de där filerna?

Men inte klokt ju. Det är det jag säger, tekniken går bakåt, vi får vara glada att den inte går under - trots allt är det ju teknikens under.

Nu är det nog dags att gå mot sängen som är full av mina connexkläder. Uniform och grejor. Kavajen är för stor och för att inte tala om skjortan! Kavajen är snygg upptill i och för sig, när man sitter i luckan ser man inte hur vid den är nertill. Tur det.

/Nicole

Visst, blogga gratis du, men tro inte att inläggen läggs in inte. Ha!

Ibland går ju tekniken inte framåt, inte bakåt heller, för det rasar neråt!

Här skriver man ett långt inlägg och så blir man utloggad. Men det var ju roligt. Känns som omprov. Jösses, det var länge sedan jag gjorde omprov, har jag någonsin gjort det?

Nu är det "mannen som kan tala med andar" på tv. Det är helt otroligt löjligt! De enda han försöker prata med är tv-tittarna. Jag har ingen aning om han kan prata med andar eller ej,men det är helt otroligt att han har kontakt med andevärlden som om han chattade på msn. "Pling! Kellys farfar har just loggat in!".   

Dessutom får han alltid kontakt med någon ande som stått nära någon i publiken. Varför får han aldrig kontakt kameramannens mormor? Eller programledarens farfars far? Jag bara väntar på det, men nej, de andarna kanske inte vill störa sina anhöriga på deras jobb.

Nähä, jag ska ta och sova nu. Får väl skriva det jag skrev i mitt första inlägg version I vid ett annat tillfälle.

/Nicole